Jag öppnar inte editorn längre

Jag har jobbat med systemutveckling i trettio år och sett många verktygsskiften. Det här är det största.

Rubriken är lite provocerande med flit, men den stämmer. Vi öppnar i princip inte editorn längre. Koden skrivs av Claude. Vi planerar, styr, granskar och testar. Terminalen, webbläsaren och pull requesten har blivit vår arbetsyta.

Det var inget beslut vi fattade. Det bara blev så.

En feature, en session

Arbetsflödet har landat i något som ser likadant ut oavsett projekt:

Det viktigaste tipset är att lägga den dyra modellen på planen. En bra plan gör implementationen nästan mekanisk, och då räcker en billigare modell för att skriva koden. Skillnaden i kostnad är stor, skillnaden i kvalitet liten.

Granskningen sker i flera led. Först granskar Claude sin egen ändring. Sedan läser GitHub Copilot pull requesten – en annan modell hittar andra fel. När vi människor tittar sist lägger vi tiden på helheten i stället för på stavfel.

Projektets viktigaste fil

Varje projekt har en CLAUDE.md i roten: vilken stack vi använder, hur man bygger och testar, vilka regler som gäller. "Inga any-typer." "Svenska i gränssnittet, engelska i koden." Länkar till den dokumentation som finns.

Regeln är enkel: varje gång Claude gör samma misstag två gånger lägger vi till en rad.

Dokumentation var förr det som aldrig blev av. Nu blir den av – för att den behövs varje dag, och för att det oftast är Claude som skriver och underhåller den.

Parallellt, även från mobilen

Med Claude i molnet kan flera features byggas samtidigt, i separata miljöer. En idé på bussen kan vara en pull request när man kommer fram.

Det har ett pris: molnmiljön når inte allt som den lokala gör – interna system, databaser, nycklar – och det går långsammare. Men det flyttar något viktigt. Flaskhalsen är inte längre att skriva koden. Den är att granska och fatta beslut.

Vad det har lett till

Den sista punkten är kanske den viktigaste för ett litet bolag som vårt. Vi har många kunder, många system och en stack som spretar. Att hoppa in i ett projekt man inte rört på ett år gick förr trögt. Nu läser Claude in sig snabbare än vi, och vi kan fokusera på vad som ska göras.

Tempot kräver skyddsräcken

Inget av det här fungerar utan en grund att stå på. Automatiserade tester, CI och förhandsmiljöer för varje pull request. En tydlig produktspecifikation. Typsäker kod och strikt linting.

Det har till och med ändrat hur vi väljer teknik. Förr valde vi ofta det som var smidigast för utvecklaren. Nu, när det inte är utvecklaren som skriver koden, vinner det som stoppar fel: en strikt databas framför en flexibel, typer framför frihet. Kompilatorn och lintern är de snabbaste granskarna vi har.

Det finns ett pris

Vi vill vara ärliga med baksidorna också:

• Man tappar kopplingen till koden. Vem förstår systemet om fem år, om ingen har skrivit det? Vi motverkar det med granskning, dokumentation och genom att låta människor äga arkitekturen – men risken finns.
• Beroendet av en leverantör. Nertid och prisändringar slår direkt mot hur vi jobbar.
• Det nya normala blir snabbt normalt. Kunderna vänjer sig vid tempot. Men beslut, test och driftsättning har inte blivit snabbare av sig själva.

Börja imorgon

Fem saker som vi tror fungerar för de flesta team:

1. Skriv en CLAUDE.md.
2. Planera med den bästa modellen, bygg med en billigare.
3. Ta en ny session per feature.
4. Låt en annan AI granska.
5. Investera i tester, typer och CI.

Vill du prata om hur ert team kan komma igång? Hör av dig – vi sitter gärna ner och visar hur vi gör.